Äventyr i Förlösa
22 fredag Jul 2011
Posted Övergivna platser
in22 fredag Jul 2011
Posted Övergivna platser
in02 tisdag Nov 2010
Posted Övergivna platser
inJag har fått nys om ett ställe som jag skulle kunna mörda för att få uppleva!!
Ligger inte alldeles för långt bort och slår nog precis allt någon någonsin sett förut!
Jag har kollat upp lite bakgrundshistoria om stället och det är helt klart intressant.
Sorgligt nog så har dom bommat igen stället men vissa har sagt att det ändå går att se/gå in.
Fy fan, jag vill!!!!!
29 onsdag Sep 2010
Posted Övergivna platser
in21 lördag Nov 2009
Posted Övergivna platser
in14 lördag Nov 2009
Posted Övergivna platser
in02 måndag Nov 2009
Posted Övergivna platser
inHär tog jag en liten smygbild på resten av byn. Bilar står utanför husen men husen ser tomma ut.
I vissa fönster ser man in (om inte persiennerna är vikta) och man ser att det ser bebott ut. Men ändå känns dom övergivna. Inte en käft på flera timmar. Känns som en spökstad.
Kändes som om alla tittade på oss genom sina persienner.
En enda tant träffade vi på..på andra sidan bron och hon sa ”Ja, vi vet att det kommit hit folk och fotar”
Men varför har aldrig nån utan dom som varit och fotat här sett en enda person!!??
Enligt kvinnan så ska det bo 10 personer på just denna (på bilden) sidan av byn. Men vi såg INTE EN KÄFT!
Mycket ångestladdade känslor.
Läskigt minst sagt.
01 söndag Nov 2009
Posted Övergivna platser
in01 söndag Nov 2009
Posted Övergivna platser
in01 söndag Nov 2009
Posted Övergivna platser
in25 söndag Okt 2009
Posted Övergivna platser
in25 söndag Okt 2009
Posted Övergivna platser
inFolk har ofta frågat mig VARFÖR jag besöker övergivna platser.
De flesta tror att det handlar om att hitta spöken eller nåt sånt.
Visst, spökjakt vore inte heller så fel….men detta är inte det alltså.
Min fascination för gamla övergivna hus började redan när jag var liten och var i Finland varje sommar.
Mormor och morfar bodde i ett relativt nybyggt hus då men deras gamla hus stod kvar på tomten. Mamma har växt upp i det gamla huset.
Vissa möbler fanns kvar och så gamla papper och brev och sånt i skåpen. Redan då tyckte jag att det var så coolt.
Mamma och dom var alltid så arga över att vi var inne i huset. Det kunde tydligen rasa när som helst.
Anledningen till att jag vill åka och besöka sådana ställen är för att bevara eller i alla fall på något sätt kunna bevisa att stället existerat den dagen då det rivs.
Synd att låta så fina hus falla i glömska. Så mycket historia på ett och samma ställe.
Här har någon bott, sovit, uppfostrat sina barn, lagat mat, gråtit, skrattat och kanske till och med dött.
Om väggar kunde tala alltså.
Den där känslan av en annan dimension finns hela tiden.
Tänk om en annan dimension existerar. Att någon fortfarande bor där, ser oss gå runt med våra kameror. För dom är det precis som det var för 100 år sedan, för oss är stället nedgånget och rena rivningsobjektet.
Förstår ni hur jag menar?
Har ni aldrig besökt ett sådant ställe så tycker jag att ni ska testa.
Bara en gång, det är ascoolt!
Idag åker vi igen alltså.
Ha en bra dag!
21 onsdag Okt 2009
Posted Övergivna platser
in17 lördag Okt 2009
Posted Övergivna platser
inGillar verkligen inte blogspot. Man kan ju för fan inte ens sätta bilder så dom man vill ha dom. Ser verkligen ut som skit men det får duga. Orkar inte hålla på med det mera.
Bilderna är alltså tagna inne på ett indutsribygge där man bröt ner/fraktade malm (tror vi) Sjukt skitigt överallt. Vatten läckte in. Men det var häftigt. Mörkt som fan. Man såg verkligen INGENTING där inne.
06 tisdag Okt 2009
Posted Övergivna platser
in06 tisdag Okt 2009
Posted Övergivna platser
inVilket vackert ställe.
Många fina kort fick jag med mig hem. Lägger in några om en stund.
I det stora huset var vi i ca 2 timmar. Letade efter så många namn som möjligt. Ifall man kan spåra upp ens EN enda person som har en anknytning till huset. Av alla som vart där och utforskat har inte nån lyckats att hitta en anhörig.
Så många fina saker det finns där. Helt sjukt hur de bara lämnat till sitt öde. Sorgligt och hemskt.
Kollade igenom den OTROLIGT stora ladan och den är (jag ljuger inte nu) fylld från golv till tak med gamla möbler och annat bråte. Jag har aldrig sett värre.
Bildbevis kommer snart.
Vi stod uppe på hölöftet och fotade. Dammet yrde och det var en lite skräckblandad förtjusning när vi stod där uppe och såg allt.
Det var alldeles tyst och stilla. Kändes nästan som att någon stod och stirrade på oss där i mörkret i ladan. Man såg inte längre än en meter framför sig kanske. Tur var så hade vi en ficklampa med oss denna gången. Lite otäckt att gå runt där ensam. Man varken hörde eller såg varann, stället var enormt och så fylld utav saker så ljudet av ens röst studsade bara tillbaka.
Vi kände oss rätt nöjda efter 3 timmar på gården.
Vi bestämde oss för att åka hem igen.
Stannade till på Burger King, handlade med oss mat.
Dagen har vart så jävla lyckad.
Underbart kul!
HEIPPA
06 tisdag Okt 2009
Posted Övergivna platser
inSnart ska jag åka hit igen. Fota det som fotas kan innan de river huset. Huset sägs ha 3 ägare och alla vill olika.
under sommaren hade en elmätare installerats och man kan ju undra varför?
Varför installera el? För att dom ska bygga upp huset? Men huset är ju i fruktansvärt skick både in och utvändigt med fukt och annat.
Elmätare är väl kanske bland det sista som ska in vid ett bygge, eller?
Aja, i vilket fall..flera kort blir det för min del i alla fall.
HEIPPA
03 lördag Okt 2009
Posted Övergivna platser
in03 lördag Okt 2009
Posted Övergivna platser
in20 söndag Sep 2009
Posted Övergivna platser
in19 lördag Sep 2009
Posted Övergivna platser
inIdag har vi vart ute och fotograferat igen.
Jag, Rikard och Tiina alltså.
Vi drog först till ett omtalat övergivet hus, en stor lyxvilla som många snackat om. När vi kom fram så var det allt annat än övergivet.
Till och med mitt ass är mer övergivet än huset alltså.
Vi mötte en kines och det visade sig att han odlade Gurka där i det stora växthuset som vi precis hade spanat in och skulle till att fota.
Han förstörde våran dag. Vi berättade att vi åker runt och fotar övergivna hus och byggnader.
Han verkade inte fatta vad vi menade. Så vi gick vidare och tillbaka till bilen. Under tiden som vi spanade på växthuset så hade två snubbar dykt upp nära bilen och de var i full gång med att bygga staket runt huset.
Rikard frågade om vi fick gå in en snabbis och fota, de tyckte att vi skulle snacka med chefen. Letade på chefen och Rikard fick äran att gå fram och fråga.
Jag och Tiina satt i bilen och skämdes.
Efter ett tag kom Rikard tillbax och sa att vi inte fick gå in.
Tydligen så har snubben hyrt en del av huset under 12 års tid så övergivet har det INTE varit.
Berättade också att flera ungdomar ”som oss” hade vart där för att fota men att de även krossade fönster, klottrade och var allmänt kriminella.
Han tyckte inte att vi skulle fota där, dessutom hade de tömt hela huset så det fanns inget att fota förutom tapet typ…
Galet besvikna åkte vi därifrån.
Åkte för att tröstäta lite hamburgare på nån mysig kedja inne i stan som vi var i.
Fick även besök av en ”söt och liten” bålgeting när vi satt där med händerna fulla av hamburgare och strips. Kan säga att vi avlängsnade oss ganska fort.
Dessutom så lyckades jag på nåt sätt få halva hamburgaren i håret när jag tyckte att nånting bet mig uppe på huvudet. Tiina och Rikard skrattade, det gjorde inte jag.
Inte nog med att jag hade dipp i håret, jag kom dessutom på en bra idé mitt i all denna misär.
Sist vi var på äventyr så råkade vi passera vad som såg ut som två övergivna hus på en liten gård.
Så blev det, vi åkte iväg. Hade ingen aning om vart det låg men man hittar alltid.
Japp, det gjorde vi.
Körde fram på en guppig väg, passerade en och annan bil och knullmaffian på moped.
Klockrent! Jävlar vad vi skrattade. Skyller på värmen…och dressingen som jag hade i luggen.
Ställde bilen precis vid en åker bredvid vägen.
Alla glodde som fan på oss, jag skämdes. Kände mig som en ligist. Försökte se ut som en oskyldig småbarnsmamma som är ute med min man och vårt 26 åriga dotter.
Tror att vi lyckades lura dom.
Vacker vackert vackert!!! Så härlig stämning.
Mysigt att det fanns en del möbler kvar. Synd dock att folk förstört fönster och en del inredning som köksskåp och diverse. Ska det vara så svårt att låta bli?
Fick en del bra bilder, antar att det hade blivit bättre om vi tagit dem på kvällen/natt/skymning.
Sammanlagt två hus och en lada lyckades vi besöka. Det andra huset verkade fungera som nå typ av garage/förråd fast det såg ut som ett bostadshus/villa utanpå. Det har varit en bostad det med (1:a med kök typ och ett sovloft) Sovloftet var full utav säckar med isolering och diverse skrot.
Ladan innehöll mestadels gamla fönster, dörrar och brädor. men även världens snyggaste tv-bänk (tv-möbel) och en soffa med blekrosa tyg. Så fint!
Fotografiet i detta inlägg har jag tagit och det är det första huset på gården. Tyckte det var så fint!
Ja, sen var det gjort. Vi åkte hemåt.
Min bror och Heli fick äran att vara barnvakt åt Matheus. Så himla gulligt av dem att ställa upp.
Matheus hade skött dig så bra.
När vi kom hem runt 19:00 så fick han lite youghurt med fruktpuré. Han var så trött att jag gjorde i ordning honom och lade honom runt 19:30, han somnade direkt.
Underbart!!
Ja, en underbar dag med underbart folk.
Tack Tiina för denna dag. Det gör vi om så ofta vi bara kan.
HEIPPA
13 söndag Sep 2009
Posted Övergivna platser
in12 lördag Sep 2009
Posted Övergivna platser
in12 lördag Sep 2009
Posted Övergivna platser
inVilken dag vi har haft!!
Fantastiskt kul.
Allt började redan 09:30 då Tiina och Sirwan kom hem till oss.
Vi fikade och drog sedan mot Surahammar i deras bil.
Lämnade av Matheus hos mamma och drog vidare. Vidare mot Dalarna alltså.
Skulle gå och kolla på ett övergivet mentalsjukhus. Vilken lycka!
Hade en trevlig resa i bilen med musik och prat. Vi lyssnade på Sirwans favvolåt ”If I were a boy” med Beyonce. Han ville inte erkänna att han lagt till låten på spellistan, vi trode honom inte.
Sedan så tröttnade Tiina på all jäkla smörmusik (All out of love med Air Supply exemplevis) så hon bytte till SIN musik. Rock och annat lite mer modernt *haha*
Resan tog 2 timmar och när vi äntligen kom till rätt stad så gällde det att hitta stället. Ingen av oss vistte adress (vi hade gps) så vi fick stanna till på en parkering. Såg ett par människor som var ute på promenad och Rikard bestämde sig för att fråga dom om vägen.
Jag, Tiina och Sirwan blev mest förvånade över hur jävla mycket två kärringar stod och glodde på oss. Dom var ute och gick sen bara stannade dom till då och då och bara RÅGLODDE på oss. Jag höll på att skratta ihjäl mig, så pinsamt var det.
I alla fall, Rikard fick en vägbeskrivning och vo åkte vidare.
Till slut kom vi fram. Vi jublade som barn på julafton.
Vi parkerade bilen och jag rusade fram med detsamma. Tiina och Rikard slängde sig i varsinn buske för att pissa innan.
Eftersom den vanliga huvudentrén var igenmurad så gick det inte att gå in där. Det satt galler för alla fönster så det gick inte heller. Vi begav oss in i skogen för runt byggnaden gick en mur som vi hoppades hade en ingång. Hade den det?
Japp, det kan man säga.
Vi gled runt och kollade om man kunde klättra upp i ett träd eller nåt och komma upp på muren.
Muren var typ 4 meter hög dock, inget man leker med alltså.
Ja, sen såg vi en röd lång stege uppställd och klar. Bara att börja klättra.
Rikard gick upp först och var nervös som fan. När han kom upp på muren så såg han att det inte fanns nåt att klättra ner på. Jo, en gammalt uppställt cykelställ. Kändes ju inte helt OK. Vad fan gör vi nu?
Tiina var som besatt ”JAG VÄGRAR ATT BANGA NU, JAG SKA IN! HAR JAG KOMMIT SÅHÄR LÅNGT…” Haha, hon var rolig.
Sedan så kom vi på en plan.
Tiina klättrade upp hon med, sedan jag och när det var Sirwans tur så ville han inte. Han bangade den lilla filuren!
Han gick och satte sig i bilen (skulle säkert lyssna på If I were a boy igen haha)
Vi bestämde oss för att fortsätta.
Vi drog upp stegen, som för övrigt var lite otymplig med tanke på att den var så jävla lång. Vi vickade på den och ställde den på insidan av muren. Tänk om vi tappat den!! Där stod den sedan så fint. Vi kunde äntligen klättra ner och skåda skönheten.
Jag gick i förväg och beundrade och tog bilder. Så jävla häftigt. Kände hur adrenalinet pumpade i kroppen. Så jävla coolt.
Sedan hittade vi dörren in, den stod på vidgavel och bara väntade på oss.
Hur det såg ut där inne är så svårt att beskriva men det var så jävla häftigt.
Synd at så många innan oss förstört så mycket och målat grafitti överallt. Jäkla ungar!
Men man såg efterlämningar av dem som en gång bott där.
Tomma tablettkartor, kissflaskor, handdukar, urklipp från tidningar osv.
Nu är det ju inte så jättelänge sedan som byggnaden användes men ändå så kändes det häftigt och spöklikt.Verksamheten upphärde 1989 och sedan dess har det bara stått där med dörrarna öppna. 2006 fick myndinheterna nog och murade igen alla dörrar in.
Det sista vi gjorde var att kolla källaren. Vi var rädda *haha*
Där fanns det ju inga fönster så vi fick använda kamerablixten för att få lite ljus och se vad vi hade framför oss. Rikard gick rätt in i ett rör som stack ut från väggen och hängde ner en bit.
Vi hittade några lustiga tunnlar som vi inte fattade vart som ledde. Dom var ca 1 gånger 1 meter.
De var så långa att man inte såg något slut på dem. Läskigt!!
man hade lätt kunnat krypa in om man haft ljus och om man vågat. Vi hade nog bajsat på oss om vi gjort det.
Hittade även lite andra lustiga saker, skumma rum och sånt som vi INTE gick in i.
Det är fruktansvärt skitigt och förstört överallt där men ändå så fint på nåt vis.
Vi var verkligen i extas och man ville inte gå därifrån. Jag hade kunnat stanna om det var möjligt.
Ja, sedan så var det dags att bege sig. Stackars Sirwan satt ju i bilen.
Vi klättrade upp på muren igen alla tre. jag och Rikard lyfte upp stegen igen. Så jävla tungt eftersom man inte kunde ta i med hela kroppen då man balaserade på en 4 meter hög mur.
Men det gick. Vi lyckades ställa den på ett bra ställe och klättra ner. Hela jävla stegen vibbrerade för att man var så skakig i benen av adrenalinet.
Kunde inte sluta prata om stället, synd att Sirwan inte fick uppleva det.
Vi drog sedan och käkade på nå pizzahak. Spanade efter övergivna ställen hela vägen hem sedan.
Hämtade matheus hos mamma (drack kaffe och åt bulle)
Sen åkte vi hem. Trötta som fan.
En underbar dag men våra underbara vänner.
Tack snälla ni, det blir ju massor mer fler liknande upplevelser hoppas vi.
Sitter och spanar på nätet redan 😉
HEIPPA