Folk har ofta frågat mig VARFÖR jag besöker övergivna platser.
De flesta tror att det handlar om att hitta spöken eller nåt sånt.
Visst, spökjakt vore inte heller så fel….men detta är inte det alltså.

Min fascination för gamla övergivna hus började redan när jag var liten och var i Finland varje sommar.
Mormor och morfar bodde i ett relativt nybyggt hus då men deras gamla hus stod kvar på tomten. Mamma har växt upp i det gamla huset.
Vissa möbler fanns kvar och så gamla papper och brev och sånt i skåpen. Redan då tyckte jag att det var så coolt.
Mamma och dom var alltid så arga över att vi var inne i huset. Det kunde tydligen rasa när som helst.

Anledningen till att jag vill åka och besöka sådana ställen är för att bevara eller i alla fall på något sätt kunna bevisa att stället existerat den dagen då det rivs.
Synd att låta så fina hus falla i glömska. Så mycket historia på ett och samma ställe.
Här har någon bott, sovit, uppfostrat sina barn, lagat mat, gråtit, skrattat och kanske till och med dött.
Om väggar kunde tala alltså.

Den där känslan av en annan dimension finns hela tiden.
Tänk om en annan dimension existerar. Att någon fortfarande bor där, ser oss gå runt med våra kameror. För dom är det precis som det var för 100 år sedan, för oss är stället nedgånget och rena rivningsobjektet.
Förstår ni hur jag menar?

Har ni aldrig besökt ett sådant ställe så tycker jag att ni ska testa.
Bara en gång, det är ascoolt!
Idag åker vi igen alltså.

Ha en bra dag!